Innan vi drar norröver ska jag fan ta mig utnyttja min husläkare en sista gang! Jag hade i morse tid för hälsokontroll och med mig hade jag ett litet urinprov i en behallare. Skulle komma pa fastande mage - det är svart att ligga i sängen och höra Jürgen sitta vid matbordet och glufsa i sig frukost. Var ute i god tid - duktig kicka! Hade med mig det senaste numret av Mama för att fa tiden att ga. Men jag hann inte mer än sätta mig pa stolen i väntrummet (som tokstank svett i dag) och sla upp min tidning, sa var det min tur.

Det finns lite olika typer av hälsokontroll och eftersom jag är en vanlig dödlig (Jürgen & Sixten är nagot annat för de är privat sjukförsäkrade) bjuder min sjukkassa bara pa ett litet blodprov gällande socker och kolesterin! Halla! Är det lönt? Sen kunde man välja mellan tva olika stora paket - 65 euro för det lilla och 165 för det stora. Jag nöjde mig med det lilla och da kontrolleras en himla massa saker. Blodprovet gick galant!!!!!!!!!!!!! Det är ju sa om man gör saker oftare blir det inte sa farligt längre. Innan var jag SKITRÄDD för sprutor, men sen min APC-resistens och graviditet/förlossning har rädslan minskat - absolut inte försvunnit. Jag hoppar inte högt och jublar bara för att nagon ska sticka mig i armen.

Sen var det dags för EKG och blodtryck. För EKG maste man ta av sig ALLT pa överkroppen - sa där lag jag med rattarna i vädret - tills sköterskan kom och "monterade" allt pa mig! Jag har bara gjort EKG en gang i mitt liv och det var pa Thorax pa Landskronas sjukhus när Lola jobbade där och hon har ju varit 10 ar i Lund nu, sa det är ju en himla massa ar sedan. Sen var den maskin da inte ny, MEN det var den i dag. "Elektroderna" sög sig fast i min hud och pa 15 sekunder (tror jag) var det över! Sen mättes blodtrycket och jag hade 104/74 - det övre är tydligen lite lagt, men bättre sa än högt antar jag! När Peter Larsson pa Volvo Personvagnar i Göteborg var hos oss i oktober (fredag till söndag) mätte syster Josefin blodtrycket pa oss allihop hela helgen. Sixten ville ocksa, men hans armar är för klena. Peter har nämligen haft lite problem med att det är högt och när vi da anda har en san mackapär staendes hemma (ett inköp jag var tvungen att göra när jag var gravid - mitt blodtryck var aningen högt och min gynekolog ville ha kolla pa det).

Den 5 december far jag vet om jag är frisk! Nu ska jag frulla...

I dag har jag fan ta mig inte hunnit blogga och da är sa klart Jürgen inne här för att läsa - fick precis en pik och det är ju bara att sparka i gang datorn och börja blogga. Unskyld att jag inte visat livstecken i dag!

Jürgen är sen i gar sjuk, sa i kväll - naturligtvis efter att han har lagat mat till familjen - till honom att aka in till sjukhuset. Jag tror att han början till bronkit eller lunginflammation. Han hostar nagot enormt. Han stack vid  halv tiotiden. Vi far se vad läkaren hittar...

Sitter med mitt kaffe och har till och med lyxat till det med finsk lakrits inhandlad i just Finland. Vi var där hela familjen i september för att titta pa VM-kvalet mellan Finland och Tyskland, samt fira var bröllopsdag. I början var det bara familjen + Kenneth, Mia och Edwin. K är en svensk finne, vars föräldrar har en stuga i närheten av Jyväskylä. Gud sa mysigt! Vi försökte fa fisk fran sjön bredvid, men det lyckades inge vidare. Blev till att äta "makara" (korv) i stället. En dag var vi ute med baten och vi hade med oss lite färdkost - bl. a. Panda-lakrits. När Jürgen var i Finland ett par veckor senare och kom hem med en likadan pase lakrits sa Sixten: "Äta gois med Kenneth, Mia & Edwin i baten!". Han har verkligen ett hästminne den pöjken!

När vi väl kom till Helsinki kom även min svägerska med familj. Summa sumarum var vi tio personer och 5 utav oss höll pa Tyskland. Fast egentligen var jag lite sur pa tyska landslaget - de hade tagit vara rum pa Hotel Torni, sa vi fick bo pa ett annat, som ocksa är bra, MEN Torni gott folk är liksom HOTELLET i Helsinki. Kommer du till Helsinki nagon gang och inte har rad att bo pa Torni (vi hade ju tack vare Kenneth fatt ett bra pris) tycker jag att du atminstone ska aka upp i deras bar och titta över hela stan. Som kompensation för att vi inte fick bo där, bjöd hotellet oss pa frukost i Skybaren (kanske heter den nat annat) och jag tog inte ens ett endaste foto. Vet inte varför jag glömde det för det var bra väder och man sag langt.

Tillbaka till väsentligheter - matchen. Vi laddade och laddade och laddade. Sixten var klädd i sina Lederhosen och vi andra i "vara" lags tröjor. Sen gick vi till Olympiastadtion (tredje gangen jag var där och det har varit fotbollskval mellan Finland & Tyskland varenda gang) - historisk mark som Jügge brukar säga... Matchen slutade som alla vet 3-3, sa vi är fortfarande vänner!

Under en bild fran Kenneths familjs stuga. Det är bara Sixten & mamma som är vakna och det är ganska kallt pa morgonen när vi är ute och platar.

I dag skulle jag ju passat på att äta en Gustav Adolfs-bakelse eftersom jag är i Sverige, men den som såldes pa konditoriet vid Coop Forum i Rotebro såg inte så smarrig ut. Lät alltså bli!

Vi är i huvudstaden - inte Berlin - och röjer, städar, slänger och sparar. Från och med 1 januari 2009 ska vi hyra ut huset och då måste det ju vara ganska tomt. Vi hittar mycket roliga saker. "Träplankor" som användes till plankstek på Villa Godthem där svärfar jobbade i köket för en herrans massa år sedan. Ett halvt dussin hittade och dessa ska få flytta med oss ner till Löddeköpinge. Någon som känner sig manad att komma hem till oss och bjuda oss på det?

By the way - måste efter tv-tittarpausen (Himlen kan vänta [vet inte om jag kommer att klara av och titta på ett sån serie - känner att jag kommer att tokgråta senare i serien] och sporten) ner i källaren igen och "jubba litta".

Jag kommer för allas språkbegåvning skriva dels på svenska och dels på tyska, så att vi alla lär någonting utav det här äventyret.

Ich werde versuchen alles auf Schwedisch und Deutsch zu schreiben, so dass ich immer noch mein Deutsch üben kann. Deutsche Sprache = schwierige Sprache!

Äntligen har jag tagit steget ut i bloggvärlden. Hoppas att du hänger med mig! Vet inte var resan ska sluta, men det kan vara värt att hänga med...

Endlich habe ich den Schritt gemacht um auch in der Blogg-Welt zu sein. Hoffentlich machst du die Reisen mit mir, man weiß nie wo die aufhört...