Vägde stolta 56 kg och jag behövde inte betala något för övervikten - varken min eller bagagets! Jag sa sanningen till mannen som checkade in mig och han var så jäkla schysst att jag slapp pröjsa!

Hat stolze 56 kg gewogen und ich musste nichts für das Übergewicht - weder mein noch des Gepäcks - bezahlen. Ich habe den Mann, der mich eingecheckt hat die Wahrheit gesagt und ich musste trotzdem nichts zahlen!

I dag (22/12) var det dagen D som i skatteskrivning. Kom i väg sent fr. Lödde, men var nästan ensamma pa Skatteverket i Malmö. Fick fylla i en blankett och sen tar det upp till 14 dagar innan vi är inne i systemet igen. Vi hade med oss pass x 3 + Sixtens födelseattest. När vi är inne i systemet igen innebär det att Sixten far ett RIKTIGT personnummer och slipper det knäppa samordningsnumret. Da kan han fa e-recept och skaffa ett bankkonto. Halleluja!

Heute (am 22.12.) war es so weit - waren in Malmö um uns wieder anzumelden - einwandern. Musste nur ein Papier ausfüllen und dann dauert es 14 Tage bis wir wieder/erstmals drin sind! Hatten Reisepass mal drei + Sixtens Geburtsurkunde dabei. Wenn Sixten im System drin ist - kriegt er eine neue Personennummer und kann ein e-Rezept beim Arzt kriegen und er darf ein Bankkonto haben. Halleluja!

Veronika var snäll och skjutsade mig och Sixten till flygplatsen i går och när hon kramade om Sixten började hon att gråta. Sen när hon och jag kramade om varandra grät vi båda. Är lite sorgligt med tanke på Lotta & Sixten. Dock vet vi att vi kommer att ses - nästa gång i slutet på januari - men inte dagligen. Sen finns det ju alltid skype!

Veronika war gestern so lieb und ist mich/mir (manche Sachen sind immer noch so schwierig) und Sixten zum Flughafen gefahren und wenn sie Sixten gedrückt hat, hat sie angefangen zu weinen. Wenn sie und ich uns gedrückt haben, haben wir beide geweint. Es ist schon alles ein bisschen traurig wegen Lotta & Sixten, aber wir wissen, dass wir uns sehen werden - nächstes mal Ende Januar. Wird ja leider nicht mehr täglich. Es gibt ja auch die Möglichkeit mit Skype!

I går kom jag då äntligen hem igen! Sixten fick komma till sitt nya hemland! Ingen som kom och mötte oss! En stor besvikelse så klart...

Gestern kam ich endlich wieder zurück nach Hause! Sixten ist zu seiner Heimat gekommen. Niemanden hat uns entgegengenommen. Eine grosse Enttäuschung natürlich...

...but without internet & computer! Will be back tomorrow - in Sweden and here on the blog!

Have a nice Friday!

Greetings from Leinfelden-Echterdingen!

Nu kan man inte räkna i veckor eller dagar längre - nu är det bara timmar kvar!! Vi lämnar vårt hemland om 60 TIMMAR!!!!! Känns långt borta med tanke på att jag sitter i ett KAOS i huset! Har bara skitsaker kvar att packa och nu grämer jag mig att jag inte slagit vad med Jürgen - det kommer inte att få plats i bilen!!!!!

Jetzt kann man nicht Wochen und Tagen mehr zählen - sind nur Stunden übrig! Wir werden unsere Heimat in 60 STUNDEN verlassen!!!!! Das ist zur Zeit weit weg, weil ich in Chaos sitze! Habe nur blöde Sachen, die ich reinpacken muss und ich ärgere mich, dass ich nicht mit Jürgen gewettet habe - es wird nicht alles im Wagen reinpassen!!!!!

Den nya given är att Jürgen redan i morgon lämnar Stuttgart. Han kör då mot Aachen för att besöka sin farmor. De två tillsammans har ett möte på fredag klockan 09.00 gällande att hon ska få hjälp i hemmet. Sen kör han mot Löddeköpinge och om väglaget och vädret är bättre än här i dag, ska han nog vara framme på fredag kväll. Sen kan han hämta Sixten och mig på Kastrup på lördagen! Vi kommer ha så jäkla mycket bagage att det blir för mycket om jag ska ha DET och Sixten i barnvagn!

Das neue ist, dass Jürgen schon morgen Stuttgart verlässt. Er fährt dann nach Aachen zu seiner Oma. Die haben am Freitag um 09:00 Uhr einen Termin mit jemandem, der Pflege bei der Oma anbieten kann. Danach fährt er nach Löddeköpinge und wenn das Wetter besser als heute ist, schafft er es bis Freitag Abend. Dann kann er Sixten und mich in Kopenhagen am Flughafen abholen. Wir werden so viel Gepäck haben, dass ich es nicht schaffe alleine mit dem und Sixten im Kinderwagen mit dem Zug zu fahren!

I morse ringde vår dagmamma och sa att hon var tvungen att åka in till sjukhuset eftersom hennes mamma hade trillat på väg till jobbet. Vi var tvungna att ha Sixten hemma. Har man ett barn kan man lika gärna ha två, så jag sa att jag kan ha båda Lotta & Sixten hemma, men då hemma hos Veronika & Karsten. Här går ju inte att vara eftersom här inte finns några leksaker. Veronika tyckte att det var en jättebra idé. När vi skulle köra dit passade vi på att ta med några väskor. Vi ska ju sova de sista nätterna där. Jürgen tog två väskor och Sixten och skulle precis gå mot bilen, när han trillar på grund av att det var snorhalt. Han landar på Sixten, som börjar tokgråta! Jag är på andra våningen och hör bara hans tokgråt. Släpper det jag har i händerna och rusar ner. Där försöker Jürgen att resa sig från marken och hjälpa sig själv och Sixten upp på fötter. Jürgen hade slagit sig typ överallt och Sixten "bara" i huvudet. Sent omsider kom vi iväg och det var mycket blåljus vi såg längs vägen. Stannade för att köpa med oss frukost. Väl framme åkte Veronika till jobbet och vi andra satte oss och åt. När Jürgen var klar åkte han med min bil till Volvo för att få ny framruta och göra 14.000-milaservice

Han fick en lånebil och åkte hem för att ge städkillen vårt extrakyl som står i källaren. Sen drog han till IKEA för att köpa lampor till badrummet. Det saknas fortfarande där och de vill vi gärna själva sätta upp. Dels ska de vara snygga och dels ska de sättas upp på ett snyggt sätt... När han var klar kom han till oss. Jag tog bilen och körde till min gynekolog för en sista hälsokontroll (allt var bra!). Allt i elfte timmen! Det dumma med lånebilen är ju att vi inte har någon barnsits i, men det spelade inte så stor roll i dag eftersom vi hade två barn. Veronika slutade jobba vid 13-tiden och då handlade hon med sig lunch på vägen hem. Vivienne & Joshua som alltid är hos henne onsdagseftermiddagar kom också och sen åt vi alla med god aptit - förutom Lotta som var övertrött! Hon gick och la sig och vi andra njöt av Maultaschen & potatissallad. Efteråt hann vi med två espresso innan det var dags att ge sig av till huset på Käthe-Kollwitz-Weg 19. Där är vi nu och "sitter i skiten". Vi har alldeles för mycket kvar att göra och alldeles för mycket grejer som ska med i bilen/på flyget.

Egentligen skullel vi hem till Suse med familj - tidigare grannar på Meisenweg - och ätit kvällsmat, men vi hinner inte. Vi ska dit och äta senare. De värmer maten till oss när vi kommer. Nu har Jürgen dragit till Volvo för att hämta bilen, Sixten är kvar hemma hos Lotta & Veronika (han sover han med) och jag sitter här ensam i huset. Kaffet är klart och jag ska ta mig en "kupp", men eftersom jag inte har bloggat i dag var jag TVUNGEN (it's poison, man) att göra det först. Musiken dundrar i bakgrunden, så att jag kommer i mood och att det överröstar diskmaskinen som körs en sista gång...

Will translate this part later - when I take my next break!