Sixten och hans - tio veckor äldre - flickvän Lotta! Visst är de söta? Har undersökts av samma gynekolog när de låg i magen, föddes på samma sätt (snitt) och på samma sjukhus (Robert-Bosch-Krankenhaus) och går nu - ett tag till - till samma dagmamma!

Sixten und seine - zehn Wochen ältere - Freundin Lotta. Sind die nicht süss? Wurden von der selben Frauenarzt, bei der Mama im Bauch, untersucht, sind im gleichen Krankenhaus (Robert-Bosch-K.h.) geboren und gehen jetzt - noch eine Weile - zur gleichen Tagesmutter!

Te på sängen/madrassen för halsont. Sen "Växeln, hallå hallå". Tandläkartid bokades och en sak från listen kunde strykas! Frukost i trappan, dusch och i väg in till stan för att åka till Deutsche Telekom och hämta två mobiltelefoner. Scenen som utspelade sig i bilen: i rollen som chaufför Jürgen "jag hittar själv och utan karta" Bischhaus och i rollen som passagerare Josefin "jag lutar mig tillbaka och förlitar mig på min chaufför tills han erkänner att han är vilse och ber om hjälp och då vaknar kartläsaren i mig" Brundin. När väl kartan överensstämde med verkligenheten hade vi inga problem att veta var vi var och vart vi skulle. När vi väl hittat till rätt gata och en parkeringsplats var det hög tid för lunch. Väl framme vid vårt mål - Deutsche Telekom - träffade vi en pratsjuk människa, som tipsade oss om kontorsmöbler bland annat.

Hem, lämna telefonerna och fika, sen i väg igen. Aldi, Obi och mot Ludwigsburg och IKEA. Upp till köksavdelningen för att bestämma kök till kontoret. Gud så svårt, men personalen är kunnig!! Stannade tills de stängde och när vi ändå var i Ludwigsburg kunde vi ju lika gärna äta där. Parkerade bilen och gick lite grann på måfå. Hittade ett ställe som heter Vinum och där såg det ganska anspråkslöst ut från utsidan. Det var helt annorlunda när vi väl kom in. Hög musik, rökigt och fullt med folk. Vi slog oss ned och fick menyn. Italiensk mat! Ah!! Vi njöt i fulla drag av maten, drycken och atmosfären. Det var så komiskt med alla de andra gästerna för de var stammisar, kände tydligne varandra, hoppade runt mellan borden och de flesta var så klart italienare eller hade italienskt påbrå. Personalen satt också ned bland gästerna och tog ett glas vin eller rökte en cigarett. UNDERBART är ordet! Som Schwarznegger sa: "I'll be back!".

I dag skulle jag ju passat på att äta en Gustav Adolfs-bakelse eftersom jag är i Sverige, men den som såldes pa konditoriet vid Coop Forum i Rotebro såg inte så smarrig ut. Lät alltså bli!

Vi är i huvudstaden - inte Berlin - och röjer, städar, slänger och sparar. Från och med 1 januari 2009 ska vi hyra ut huset och då måste det ju vara ganska tomt. Vi hittar mycket roliga saker. "Träplankor" som användes till plankstek på Villa Godthem där svärfar jobbade i köket för en herrans massa år sedan. Ett halvt dussin hittade och dessa ska få flytta med oss ner till Löddeköpinge. Någon som känner sig manad att komma hem till oss och bjuda oss på det?

By the way - måste efter tv-tittarpausen (Himlen kan vänta [vet inte om jag kommer att klara av och titta på ett sån serie - känner att jag kommer att tokgråta senare i serien] och sporten) ner i källaren igen och "jubba litta".