Fran klockan 17 har hemmet varit belägrat av amerikaner. Sixten och jag drog till ett affärscentra för att inte vara i vägen. Där hände inget särskilt - köpte en Brezel (hade lovat Sixten att han skulle fa en - annars var han inte sa pigg pa att sticka hemifran), köpte en Zwiebelkuchen (kvällsmat) och minneskort/väska till nya kameran. Sen tittade vi pa när vattnet hoppade i fontänen - Sixten valde den aktiviteten. När jag skulle titta pa skor (har tre par tillgodo eftersom Jürgen för länge sen har rökt tre cigaretter) fick Sixten spel och slängde sig med Herr Nilsson under ett bord och bara skrek. Hur länge har man lust att stanna kvar i en butik da? Not so long! Vi drog hem och fick träffa de tva sista familjerna.

Mäklarna - som här betalas av hyraren/köparen - hade inte mycket att göra. Jürgen visade runt och fanns det nagra fragor kunde ju knappast mäklaren nagonting.  Nu ska vi bestämma vem som vi tror kommer stanna längst eller är mest lämpad att bo i vart hus! Alla har barn och det passar ju bra i omradet. Sen jobbar alla pa Patch Barracks och den ligger ju alldeles om knuten. To be continued...

Ab 17 Uhr war unser Haus voll mit Amerikaner. Sixten und ich sind nach Breunigerland gefahren. Kaufte Sixten eine Brezel (habe es ihn versprochen - sonst wäre er nicht mitgekommen) und einen kleine Zwiebelkuchen für Abendessen. Ich wollte Schuhe anschauen, aber das wollte Sixten nicht und hat sich schlecht benommen. Lag auf dem Boden und hat geschrien - dann sind wir nach Hause gefahren und die zwei letzte Familien getroffen.

Die Makler hatten überhauptnicht was zu tun. Jürgen hat alles gemacht. Fragen können nur wir beantworten, weiß nicht wofür man die Makler braucht. Jetzt müssen wir uns nur entscheiden wer hier wohnen darf. Wer bleibt am längsten? Wer passt am besten zu den Nachbarn/Nachbarinnen? Alle arbeiten bei Patch Barracks. To be continued...

Satt hos frissan när killen som ska installera larmet ringde. Han skulle komma mellan 12 och 15. (Känns det igen? IKEA:s sängleverans kanske...) Da var klockan 10:15. Vad är det med folk nu för tiden? Kan de inte klockan? Förstar de inte att de maste halla sig till det man har bestämt? Micke - larmkillen - var pa väg till Stehag när han ringde. Han hade blivit klar tidigare i Bjärred och trodde att jag skulle bli glad. "I don't think so, mister!". Vi bestämde att han skulle komma 12 - igen! Sa när han installerade larmet satt jag och tittade pa reprisen utav "Pa sparet". Sen var jag ju tvungen att välja fyra siffror till var larmkod och da valde jag - fick inte tag pa Jürgen - **** sa klart! När sa Micke äntligen var klar kunde jag bege mig till Malmö. Larmade först kaken. Fortsatte packandet, sen tillbaka till stugan. God natt, inbrottstjuvar!

Beställde til pa Harateljén till onsdagen den 24 oktober klockan 9. Fortsatte i min ensamhet med packningen. Känns som ett evighetsjobb. Har väl egentligen bara skrapat lite pa ytan... Pa eftermiddagen var det dags för tandläkaren igen. Trots att halet var litet tog jag bedövning. Har ju lag smärtgräns och gör det ont väntar jag väl ytterligare sju, atta ar inna jag gar till tandläkaren igen. God natt, karies!

Sen nagon vecka tillbaka skriver vi kassabok och försöker halla reda pa vara kostnader. Detta medför att ALLA impulsköp faller bort. Även sadana som avser kläder till Sixten. Nu är det lite tunt i hans pyjamaslada, sa vi har redan klätt pa honom pepparkakspyjamasen för att han ska ha den även i ar - han kanske skjuter i höjden och är 120 cm lagom till första advent. Jag menar konstigare saker händer.

Här nedan är han klädd i sverigekompisen Hannahs dräkt, som hon bokstavligt bodde i när den passade henne och det var säsong - för det är det väl 1 november till och med 31 januari? Hur som helst är det skoj att kunna ateranvända kompisars barns kläder.

I morse satt Sixten i soffan (i loungen) och vi at frukost. Han var fortfarande iklädd pyjamas och sen började han sjunga denna laten:

http://www.youtube.com/watch?v=oOyE_yiXiUA

Okej - han sjöng bara början, men gissa hur stolta vi blev! Originallaten är väl ingen hit, men denna cover gjordes när VfB Stuttgart blev tyska mästare säsongen 2006/2007! Det var tider det!

Sitter med mitt kaffe och har till och med lyxat till det med finsk lakrits inhandlad i just Finland. Vi var där hela familjen i september för att titta pa VM-kvalet mellan Finland och Tyskland, samt fira var bröllopsdag. I början var det bara familjen + Kenneth, Mia och Edwin. K är en svensk finne, vars föräldrar har en stuga i närheten av Jyväskylä. Gud sa mysigt! Vi försökte fa fisk fran sjön bredvid, men det lyckades inge vidare. Blev till att äta "makara" (korv) i stället. En dag var vi ute med baten och vi hade med oss lite färdkost - bl. a. Panda-lakrits. När Jürgen var i Finland ett par veckor senare och kom hem med en likadan pase lakrits sa Sixten: "Äta gois med Kenneth, Mia & Edwin i baten!". Han har verkligen ett hästminne den pöjken!

När vi väl kom till Helsinki kom även min svägerska med familj. Summa sumarum var vi tio personer och 5 utav oss höll pa Tyskland. Fast egentligen var jag lite sur pa tyska landslaget - de hade tagit vara rum pa Hotel Torni, sa vi fick bo pa ett annat, som ocksa är bra, MEN Torni gott folk är liksom HOTELLET i Helsinki. Kommer du till Helsinki nagon gang och inte har rad att bo pa Torni (vi hade ju tack vare Kenneth fatt ett bra pris) tycker jag att du atminstone ska aka upp i deras bar och titta över hela stan. Som kompensation för att vi inte fick bo där, bjöd hotellet oss pa frukost i Skybaren (kanske heter den nat annat) och jag tog inte ens ett endaste foto. Vet inte varför jag glömde det för det var bra väder och man sag langt.

Tillbaka till väsentligheter - matchen. Vi laddade och laddade och laddade. Sixten var klädd i sina Lederhosen och vi andra i "vara" lags tröjor. Sen gick vi till Olympiastadtion (tredje gangen jag var där och det har varit fotbollskval mellan Finland & Tyskland varenda gang) - historisk mark som Jügge brukar säga... Matchen slutade som alla vet 3-3, sa vi är fortfarande vänner!

Under en bild fran Kenneths familjs stuga. Det är bara Sixten & mamma som är vakna och det är ganska kallt pa morgonen när vi är ute och platar.

O vad jag älskar att städa - not! Nu är jag klar med sovrummet och vardagsrummet. Ska sätta pa en kanna fika (det är stockholmska för kaffe) och när det puttrar ska jag dammsuga badrummet. Sen väntar husets viktigaste - hall/matplats/kök/lounge. Ni som har varit här vet vad jag menar och ni som inte har varit här, far vänta pa att det kommer bilder pa bloggen. "It's never gonna happen"...

I vilket fall soml helst är h/m/k/l ett enda stort rum och det är det som är var bottenvaning. Det enda vi har dörr till är gästtoaletten, men sa har det inte alltid varit. Fraga Vickan som var först att hälsa pa. Da var det ett stort hus utan innerdörrar. Vi fick försöka sköta toalettbesök pa ett snyggt sätt när hon var här. En satte sig pa tjottan högst upp och de andra gick ner i källaren. Nu är det 2,5 ar sedan och känns sa avlägset att det nästan inte känns som om det hänt.

One of Jürgen's favorite "girls". She is on his "list" (Friends), so here she is, honey!

I kväll kommer fyra familjer som är intresserade utav att hyra vart hus. De är alla amerikaner. Hoppas att nagon utav dem kommer att ta det, sa att vi har en sak mindre att tänka pa. Är ganska skönt om man vet att man inte star med ränta och amorteringar för ett hus som man ända inte kommer att bo i!

Heute abend kommen vier Familien, die interessiert sind unser Haus zu mieten. Die sind alle Amis. Hoffentlich wird jemand von den es nehmen, so dass weniger zu erledigen haben. Wäre schön zu wissen, dass wir nicht Zinsen und Tilgung für ein Haus zahlen müssen, wo wir sowieso nicht drinwohnen werden!